|
Reseskildring
Killarney´s Lakes & Fells
By Killarney´s Lakes & Fells
Emerald isles & winding bays
Mountain path and woodland dells,
Memory ever fondly strays,
Bounteous Nature loves and land
Beauty wanders everywhere,
Footprints leaves on many strands,
But her home is surely there:
Angels fold their wings and rest
In that Eden of the west –
Beauty´s home, Killarney,
Heaven´s Reflex, Killarney.
Av O´Rourke - Falconer
Killarney
Vägen till Kerrys centralort
Killarney från Waterville bjuder hela
tiden på en hänförande utsikt, bakom
varje krök finns nya fantastiska
scenerier. Husen på Irland är en annan
hänförande sak, målade som de är i
regnbågens alla färger. Vi såg
orange, lila, rosa, gula och gröna hus.
När vi närmade oss Killarney åkte
vi genom ett bergsmassiv med smala
vägar där fåren betade i dikesrenen,
ja ibland till och med på vägen.
Killarney är omgivet av sjöar och berg
som utgör ett helt naturreservat.
I Killarney finns det gott om
affärer, där du t ex kan handla mycket
vackra ulltröjor. Pubarna ligger tätt,
nästan varje pub har levande musik.
Kvällarna avslutas med att alla står
upp och sjunger nationalsången.
Vi gjorde en utflykt till Muckross
House, en stor slottsliknande byggnad
uppförd på 1800-talet. Vi hyrde kusk,
häst och vagn och gav oss ut i
omgivningarna. Skogar fulla av riktigt
stora och gamla träd mötte oss,
likaså porlande vattenfall och flera
stora sjöar. Vår guide hade guidat
folk i området i över 40 år och för
säkerhets skull upprepade han allt två
gånger så vi inte skulle missa något.
Studiebesök
på en marina
Studiebesök på Cahersiveen MARINA
and Water Activity Centre –
Cahersiveen, Irland
Studiegruppen (14 personer) från
Tjörn och Dyrön besökte en marina som
höll på att byggas i Caherciveen
torsdagen den 18 oktober 2001.
Marinan skall byggas med pirarmar och
flytbryggor för ca 90 fritidsbåtar
till en kostnad motsvarande ca 30
miljoner kronor.
Det är mycket glest mellan
hamnarna/marinorna på Irland. Dess
fritidsbåtliv är bara en bråkdel av
vad vi har hos oss. Bergen som stupar i
havet och tidvattnet på upp till 4,5
meter gör båtlivet mycket tuffare än
vad vi är vana vid.
Peninsula
Dingle
En fiskehamn var vi ju tvungna att
se, så det bar iväg till Peninsula
Dingle. (halvön Dingle)
Vi åkte dit en strålande
solskensdag. Vägarna var som dom var;
smala, krokiga och guppiga. Från
bussfönstret såg vi naturens underbara
scenarier. Det var så oerhört vackert,
då och då passade vi på att rasta och
bara njuta. Vi åkte längs kusten och
passerade Dingle Bay som låg lugn.
Bergen var svarta och landskapet
påminde om Norge. I Dingle stad tog vi
en längre paus och shoppade, fikade och
kollade fiskhamnen. Den såg ut som på
Dyrön när jag växte upp, båtarna var
små och slitna. De fiskade bl a
Makrill, bass och skaldjur och
hummerfisket pågick mellan april och
oktober.
Vi fortsatte resan och passerade en
snövit milslång sandstrand. Vår guide
berättade att vid jul var här alltid
fullt av Irländare som gick av sig
julmaten. Det var ca 20 grader ute, så
det kändes nästan som sommar och
semester denna fina dag. Stämningen i
bussen var på topp. Många glada skratt
blev det.
Vi fortsatte runt Peninsula Dingle
och kom tillbaka till Dingle stad. Nu
smakade det gott med en sen lunch. Maten
var god och vällagad och intogs på en
av de många pubarna. Vi återvände
till Killarney efter 10 timmar fyllda
med massor av nya upplevelser och
tankar.
The
Blasket Islands
Utanför Peninsula Dingle ligger The
Blasket Islands. Vi besökte ett stort
museum som bara handlade om människorna
som bott där. Denna ögrupp om 6 öar
har en märklig historia.
På the Great Blasket bodde
befolkningen i små hus. De pratade bara
irländska. Hit kom många forskare och
andra för att lära sig det irländska
språket (som idag är första språk i
skolorna på Irland, trots att alla
pratar engelska hemma och med varandra).
Människorna klarade sig själva. Det
fanns skola och självhushållning;
fiske, kor, får och jordbruk. Alla
hjälptes åt. Ungefär 600 personer
bodde där som mest.
Under krigen började utvandringen
på Irland till USA. Även från the
Great Blasket utvandrade man. I
slutet av 40-talet fanns det bara 20
gamlingar kvar. Affären var borta,
åkrarna växte igen, djuren dog.
Människorna ville bo kvar sina sista
år, men myndigheterna kunde inte ta på
sig det ansvaret, så de blev
tvångsförflyttade till fastlandet.
Så dog ön ut. Det har skrivits
många böcker om livet på ön bl a The
Islandman av Tomás O´Crohan. Boken är
mycket intressant och kan varmt
rekommenderas. Idag finns det några
öbor som vill flytta tillbaka, men det
är en så länge bara en dröm.
Vi blev alla ganska tagna av
historien om folket på Blasket Island.
Hur kunde det hända? Varför övergav
alla sin ö och lämnade kvar de gamla?
Historien får inte upprepa sig, och ni
förstår vad vi menar.
Chill
Rialaigprojektet
Irländarna är stolta över sitt
kulturarv. Och man är genuint
intresserade av att odla intresset för
kultur och litteratur i olika former.
Längst ut på sydvästra Irland, på
landsbygden där gröna bergssluttningar
möter den mäktiga Atlanten, finns ett
intressant och levande exempel på en
lyckad kultursatsning. Det är Chill
Rialaigprojektet som egentligen består
av två delar.
Den ena delen är ett
Kulturcenter i byn Gaeltacht Village,
Ballingskelligs. I en byggnad präglad
av bygdens eget material sten och halm,
finns galleri, verkstäder,
försäljning och café. Irländska och
utländska konstnärer och
konsthantverkare ställer här ut och
säljer verk: målning, keramik,
skulpturer, trä, metall, glas, silver
och textil.
Här finns också ett nätverk för
utbildning och erfarenhetsutbyte med
konsthantverkscentra över hela
världen. En bärande idé är att
gästande konstnärer och hantverkare i
kombination med utbildningar, kurser och
workshops ska stimulera och inspirera
främst unga i Kerry County.
Den andra delen av projektet
är den lilla byn Chill Rialaig, en
samling uråldriga stenhus på en
bergssluttning alldeles vid foten av
Atlantkusten. Byn övergavs under
svältåren och har stått och
förfallit innan någon kom på idén
att låta husen komma till nytta igen.
Som en del av projektet har vissa hus
varsamt rustats upp för att fungera som
boende & ateljé för gästande
konstnärer och författare. Hyran
består av att konstnärerna måste
ställa ut sina verk i kulturcentret.
Det intressanta med projektet
är att invånarna i Dun Geagan och
Ballingskelligs aktivt har bidragit till
projektet som är ett slags ”hjälp
till självhjälp”. En storartad
satsning långtifrån storstädernas
hektiska och kommersiella liv.
Konstcentrat är öppet året runt.
Under sommaren ordnas t ex Barnens
Workshop där lokala ungdomar och
besökande yngre får pröva på konst
och konsthantverk.
Dyröns
samhällsförening DSF
Hemsida:
www.dyron.net
|