Geografi, flora & fauna

Dyrön erbjuder ett varierat och ganska dramatiskt landskap. Bebyggelsen ligger samlad i en dalgång som sträcker sig mellan Nord- och Sydhamnen. På ömse sidor dalgången är det berg- och klippterräng med hällmarker och sänkor. Raviner genomkorsar landskapet på flera ställen.

Berggrundsgeologiskt är Dyrön mycket intressant. På ön domineras berggrunden av mörka mineral med ett för västkusten avvikande mineralsammansättning. Bergarten kallas för metabasit. Den nordliga sidan innehåller också inslag av gnejsig granodiorit eller ljus tonalit. På nordöstra sidan av ön finns kuddlavastruktur, ett för landet unikt inslag i berggrunden. Berggrundsgeologin och speciellt kuddlavaförekomsten är en förklaring till att området ingår i riksintresse för naturvården (NO 17b) tillsammans med Älgön och Brattön.

Här finns vanlig tall och den mellaneuropeiska svarttallen Pinus Nigra. Andra förekommande trädarter är björk, gran, en, sälg, olika videarter, rönn, ek, alm och kastanj. Dalgången med husbebyggelsen präglas av många trädgårdar som ger ett lummigt och grönt intryck. Här finns växtlighet från tidigare öppen ängsmark samt kvardröjande inslag av betes- och ängsmarksgynnade kärlväxter. Inslag av skalgrus nedanför bergsbranterna i de små dalgångarna erbjuder en kalkgynnad flora.

Djurlivet är inte särskilt omfattande men här finns t ex hare, igelkottar och ibland en räv. Ett speciellt inslag är de inplanterade bergsfåren s k mufflonfår. Det finns ett rikt fågelliv (bl a lövsångare, gröngöling, koltrast, stare, kråka, skata, gråsparv, rödhake) och inte minst sjöfågel t ex trutar, måsar, tärnor, ejder, ålekråka (skarv), strandskata, häger.

Dyröns samhällsförening DSF

Hemsida: www.dyron.net